Föregående vecka skrev vi att det inte var någon svårighet att räkna upp ett antal hot mot en positiv börsutveckling, men att man samtidigt inte skulle ignorera argumenten för en motsatt uppfattning. De närmaste veckorna skulle bilden med hög sannolikhet klarna och vi skulle då få svar på om den svenska börsen ackumulerade för uppgång eller distribuerade för nedgång.
Vi ville vara exponerade mot marknaden, men hade fortfarande en relativt försiktig inställning då nedgångar har en obehaglig tendens att komma snabbt och oväntat. Vi tog definitivt inte en nedgång för given, men då den svenska börsen inte sedan 1989 har uppvisat en så lång uppgångsfas som den nuvarande utan avbrott av kännbara rekyler såg vi i det rådande börsläget större sannolikhet för en rekyl jämfört med en uppgångsfas.
Sedan första hälften av juli, dvs. i över två månaders tid har det indexmässigt inte hänt särskilt mycket på den svenska börsen utan den fortsätter att röra sig sidledes med viss dragning nedåt. Det vi kan säga med stor säkerhet är att avtagande och låg volatilitet påtagligt ofta föregår en tydlig rörelse upp eller ned från det rådande tradingintervallet.
På den svenska börsen (OMXS30) så pendlar index inom det snäva intervallet mellan 2320 till 2400 punkter, dvs det är bara drygt tre procent mellan toppen och botten, vilket gör att börsen mycket snabbt kan svänga mellan att se stark respektive svag ut och detta bidrar till den villrådighet som råder på marknaden.
För att få en underbyggd uppfattning om marknaden befinner sig en kraftsamlingsfas inför vidare uppgång eller i en toppformation inför en rekyl/nedgångsfas studerar vi beteendemönstret inom intervallet med fokus på om en balanspunkt är under bildande. En balanspunkt innebär ett förändrat beteende på så vis att indexet envist biter sig fast i toppen eller botten av intervallet och att den redan rådande låga volatiliteten blir ännu lägre, vilket indikerar ett förestående utbrott från intervallet. I det snäva intervallet på den svenska börsen blir balanspunkter svåra att identifiera och denna vanligtvis välfungerande metodik ger oss tyvärr i nuläget ingen tydlig vägledning. Vi återkommer till vår syn på den svenska börsen i slutsatsen, men först en global utblick med fokus på råvaror och räntor.
Räntefallet för den amerikanska tioårsräntan från 1,77% i mars till som lägst 1,27% i juli var oväntat. Efter denna bottennotering började dock räntan att vända uppåt, men den amerikanske centralbankschefens besked om en möjlig nedtrappning av obligationsköpen mot slutet av innevarande år sågs som duvaktigt av marknaden. Den stigande tendensen stötte därmed på patrull, och räntan fastnade runt 1,30% och började göra på stället marsch.
Om vi analyserar räntan på samma sätt som börsen kan vi notera att den snabba och kraftiga uppgång som skedde mellan januari till april var alltför brant för att kunna vara långsiktigt hållbar och att det mest sannolika scenariot var en anpassning till mer rimlig underliggande trend. Som vi noterar ovan blev rekylen/trendanpassningen större än väntat, men nu börjar beteendemönstret ånyo indikera att sannolikheten ökat för stigande ränta. Om en sådan uppgång anses hänförlig till ekonomisk tillväxt lär börsreaktionen bli positiv, men stiger räntan på grund av tilltagande inflationsoro är motsatt utveckling trolig.
Studerar vi guldpriset ser vi att detta i det närmaste är perfekt inverterat mot ränteutvecklingen, dvs. stigande räntor är lika med fallande guldpris och när guldet för närvarande uppvisar en ovanligt svag bild stärker det vår syn att räntan kan vara på väg uppåt.
För att dämpa prisutvecklingen på metaller säljer Kina ånyo ut kvantiteter från sina lager, men detta brukar bara ha en tillfälligt negativ effekt på priserna. Den metall som har ledartröjan på sig är tveklöst aluminium som har stigit med runt 15% bara de senaste veckorna dels beroende på stark efterfrågan och dels beroende på utbudsstörningar.
I kölvattnet ser vi bly och zink som tydligt trendar uppåt medan koppar och nickel för tillfället få kännas vid rekyler inom ramen för positiva trender. Vi tror att samtliga dessa metaller liksom oljepriset kommer fortsätt norrut och detta lär i viss om dock inte i dramatisk grad påverka den underliggande inflation uppåt.
Börsutvecklingen i Europa och då framför allt i Tyskland påminner på det stora hela om Sverige och ger oss därför tyvärr ingen bra indikation för den kommande utvecklingen. Den breda marknaden i USA, S&P 500, är också svårtolkad, men om något ser rekylrisken ut att ha ökat.
Den svenska börsen är genuint svårprognosticerad för tillfället och vi tar inget utfall för givet även om vi i det rådande börsläget ser större sannolikhet för en rekyl jämfört med en uppgångsfas. Tills börsläget utkristalliserats är vi bekväma med vår strategi att ha en anständig likviditet och att ägna oss åt stockpicking i väl valda bolag.
C-G Gyllenram, Ability Asset Management
